Jag undrar ibland varför vi utsätter oss för sådan extrem smärta att bry sig så hårt om någon och inte veta om det är ömsesidigt. Är det värt de kanske man ska sluta bry sig? Ja jag vet inte men allt blir ju komplicerat på ett eller annat vis, man vet varken in eller ut. Svårt de där med att veta ´vad man egentligen vill.
Ibland tar drömmen om att vara lycklig att vara uppskattad och älskad över så man inbillar hjärta och hjärna att det är så fast det faktiskt är det motsatta, varför gör man så? Hur är det tänk egentligen, är vell inte meningen att man ska gå runt och lura sig själv hela tiden häller, ja fast egentligen vad vet jag detta är bara några tankar och funderingar som jag kan grubbla på ibland. Ja det är inte helt lätt faktiskt, kanske dock är meningen att vi inte riktigt ska hänga med i det som händer.

Nåja det var vad jag hade på hjärtat just nu, ska fara och jobba på dryga 40 minuter.

PUssssssssssssssssssssss/E